Mamma i Sverige

   
 Jag trodde att jag redan hade skrivit något efter förlossningen.. Men men..

Jag var sååå nervös när jag rullades in i operationssalen. Värre blev det när jag fick ryggbedövningen och paniken riktigt slog till, när jag inte längre hade kontroll på kroppen och med dessutom med gasmasken på mig. Jag var så rädd att jag skulle hosta mitt i allt också. När Michael väl fick komma in så kändes det mycket bättre och när Ellen kom ut så tänkte jag inte på det mer. 
Känslan att få möte sitt barn för första gången var lika stark nu också <3 Det lilla underverket alltså!   

Efter denna förlossningen har jag inte haft några efterväkar alls. Inga som känns iaf. Med Julia hade jag ju extremt ont direkt efter operationen. Däremot har jag väldigt ont i snittet och ett par punkter i magen. Inte så konstig.. 
  

Igår var Julia och flickorna farföräldrar här för att hälsa på. Det blev bara ett kort möte. Julia såg väldigt förvånad ut när hon träffade Ellen och hon höll sig till Michael hela tiden när han höll henne. Till min besvikelse så var jag inte lika intressant tyvärr. Jag har gråtit som en tok idag, vid flera tillfällen, jag har ju aldrig varit iväg från Julia så här länge förut. Fy så jobbigt det är! och alla hormoner gör det ju inte direkt lättare för en .  

    
   
Jag visste ju att jag skulle få extremt ont i ryggen, men jävlar vad ont det gör!! Man kommer verkligen inte hur ont det gjorde, man måste uppleva smärtan för att göra det. 

Maten här är kanon, tre stora måltider om dagen kan jag beställa. Med dessert och allt. Trerätters med valfri dryck. Till frukost kan jag tom beställa omelett med valfria ingridienser, som jag körde på idag. Funderar dock på pannkakor med frukt imorgon 😛 
Imorgon är det dags för hemfärd, äntligen. Det ställer dock högre krav på michael och han är redan helt slut pga sömnbrist.